"Vi firar idag vår käre Herre Kristus himmelsfärd, enligt artikeln i vår trosbekännelse där vi säger: 'Jag tror på Kristus, som steg upp till himlarna, sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida, och skall komma därifrån för att döma levande och döda.' De orden är orsak att fira den här helgen så att vi lär oss inte bara hur himmelsfärden gick till, utan också vad Kristus utträttat med den, vad han syftade till. (...)
Berättelsen ger en fingervisning som kan lära oss hurudana kroppar vi kommer att få efter döden. Våra kroppar är ju nu någonting tungt, klumpigt och långsamt, men när vi uppstår från de döda och får nya kroppar —visserligen verkliga kroppar med kött och ben alla kroppsdelar — men de kommer inte att vara så tunga och klumpiga, utan på samma sätt som vi nu med tanken enkelt kan vara än här än där, så kommer vi att kunna göra med kroppen då. Det ser man med Kristus efter hans uppståndelse: han hindras inte av stenen för graven, inte heller av den låsta dörren som han slinker genom på ett ögonblick, vi vet inte hur. På samma sätt kan man se honom när han vill, och inte när han inte vill. Ett ögonblick är han på en plats, ett ögonblick på en annan plats, och kan röra sig i rymden lika väl som på jorden. Sådan härlighet ska också vi vänta oss för vår kroppar efter det här livet — utöver det att det kommer att vara odödliga kroppar som inte behöver mat och dryck och aldrig mer plågas av sjukdom.
Men nu måste vi också förstå vad vår käre Herre Kristus syftade till med himmelsfärden, och hur den kommer oss till nytta här på jorden. För det första, när vi ser att Kristus far upp i himmelen, måste vi dra slutsatsen att han inte vill ha något att göra med världen och världens rike. Annars hade han ju stannat här nere på jorden, och använt det som andra kungar och furstar i världen använder. Men han lämnar allt sådant här nere och far till himmelen där vi inte ser honom. Han vill lära oss att förstå och uppfatta hans rike rätt, att det inte är ett rike i världen, som lärjungarna tänkte, där han skulle dela ut pengar och egendom och stora herredömen. Det är ett andligt och evigt rike där han delar ut andliga gåvor åt dem som är med honom i ett sådant rike.
Därför får och ska ingen bli en kristen i syfte att komma åt pengar, egendom eller stor ära. Det är inte för sådant som dopet, predikotjänsten, sakramentet har inrättats. Inte heller är det för sådana världsliga, svaga och begränsade ting som Kristus kommit från himmelen till jorden, och inte heller farit till himmelen för sådant. Det handlar om andra och högre ting, nämligen att vi ska få hjälp och råd genom de eviga gåvorna, det vill säga syndernas förlåtelse, rättfärdighet och evigt liv. Sådana gåvor ska vi vänta oss av vår Herre Kristus, som inte stannade här på jorden utan for till himmelen för att upprätta ett andligt, osynligt, evigt rike därifrån.
Det har Den Helige Ande långt tidigare förutsagt i Psaltaren: "Du steg upp i höjden, du tog fångar, du fick gåvor bland människorna, även de upproriska – för att du, Herre vår Gud, skulle bo där." (Psaltaren 68:19) Paulus citerar versen i Efesierbrevet 4:8 och tolkar den som Kristi himmelsfärd och hans andliga rike. Det är en kort vers men den innehåller oerhört mycket. Därför måste vi noggrant reflektera över och studera varje ord. Paulus själv behandlar det första ordet kunnigt och fint när han skriver: "Det att han steg upp, vad innebär det om inte att han också steg ner till jorden? Han som steg ner är också den som steg upp över alla himlar för att uppfylla allt." (Efesierbrevet 4:9-10) Vad menar Paulus med de orden? Ingenting annat än att när vi ska ha så stor nytta av vår käre Herre Kristus himmelsfärd, som vi snart ska få höra, så behöver vi också veta orsaken till att vi kommit till sådan nåd och salighet. Det har nämligen inte våra goda gärningar, heliga livsföring och lydnad förtjänat, utan det har Herren själv, som ger sådana gåvor, förtjänat genom att han stigit ner från himmelen, lagt av sin gudom (som Paulus säger på ett annat ställe), blivit människa för vår skull, och dött för oss på korset.
Paulus vill visa på Guds välgärning då han tar fasta på orden "stiga ner". Det är helt logiskt: den som redan är "i höjden" behöver inte "stiga upp i höjden". Att Den Helige Ande nu säger om Kristus "Du steg upp i höjden" måste betyda att han först stigit ner och ödmjukat sig. Och det har skett för vår skull. Därför stämmer Paulus tolkning utmärkt med Kristi ord vi hörde nyligen (evangeliet på 4 söndagen efter påsk): "Men jag säger er sanningen: Det är för ert bästa som jag går bort. För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort ska jag sända honom till er." (Johannes 16:7) Likaså Jesu ord: "Och om jag nu går bort och bereder plats för er." (Johannes 14:3)
Översättning utifrån Luthers Huspostilla (1962), och Luthers sämtliche Schriften (1910/1987), XIIIa, 610f, KN
Hela predikan i Huspostillan (1962) på www.logosmappen.net .