"Det här evangeliet kan man, liksom annat som Kristus gör, förklara på två sätt: först om tron, sedan om kärleken. Vad gäller tron betyder det att Kristus ensam är den rätta Herden som dör för sina får, det gör ingen annan. Det finns nämligen ingen människa, inget helgon eller ängel som skulle kunna göra det, att rädda människan som djävulen mördade i paradiset, det som Kristus dör för. Det är denna Herdes eget verk som ingen kan göra efter. På samma sätt som ingen kan göra efter andra gärningar som han har uppenbarat sig med som Gud Son.
Därför kan ingen uttala de ord som Kristus säger här: 'Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren.' (vers 11) Med det vill han dra oss till sig och lära oss att tro att alla heliga människors lidande inte kan jämföras med hans lidande. Mose och profeterna var stora män som predikade och lärde rätt vad man ska göra och tro. De fick också lida mycket för det. Men när det gäller det som Kristus talar om här, att ge sitt liv för fåren, är de bara 'lejda', och kan inte rädda fåren från vargen. Man ser ju att Mose och profeterna efter att de predikat länge och gjort sitt bästa, så är de ju döda och kan inte rädda sig själva. Hur skulle de då kunna rädda ett stackars får eller hjälpa det mot vargen, det vill säga djävulen och döden? Det går som Kristus säger: 'Den som är lejd och inte är herden som äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. Den som är lejd bryr sig inte om fåren.' (vers 12-13) Därför ska den som vill undkomma en sådan fara och inte bli riven av vargen, djävulen, han ska akta sig för att lita på lagen, eller goda gärningar, eller det eller det helgonet. Lagen håller inte, den ger efter — ja, vad värre är, den är direkt mot oss och dömer oss. De goda gärningarna övertygar inte, ja, de försvinner. Därför ska man helt sluta lita på heligt liv och goda gärningar och i stället lära sig att genom en rätt tro finna honom som säger 'Jag är den gode herden. Jag ger mitt liv för mina får.' Han flyr inte för vargen, han låter sig hellre slitas i stycken än lämnar ett enda får åt vargen. Därför ska vi i sådan fara se endast på honom och hålla oss till honom, och veta att vi genom honom som 'våra själars trogna Herde' blir bevarade till evigt liv. Detta måste man gripa om med tron; vi kan inte lägga någonting till det — han, Den Gode herden, vår Herre Kristus, har gjort och uträttat allt, och befaller oss att ta det till oss och hålla fast vid det med fast tro.
Den andra undervisningen är att allt som vår käre Herde gör, det ställs framför oss också som exempel. Precis som Petrus säger om tron: 'Han bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår är ni helade. Ni var som vilsna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare.' (1 Petrusbrevet 2:24-25) Och på samma ställe: 'Kristus led i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni ska följa i hans fotspår.' (vers 21) Det vill säga: att liksom Kristus dog för oss för att rädda oss från synder och evig död genom sin egen handling utan våra bidrag — så ska också vi också tjäna varandra, oberoende av hur illa det då kan gå för oss. Det kallas då att följa Kristi exempel, så blir varje kristen också en god herde. Även om jag inte kan rädda andra från död och synder med min död — det är ju den enda rätta Herden Jesus Kristus eget verk, som vi har hört — så kan jag ändå ge mitt liv för att andra genom exemplet ska lockas till Guds ord och föras till att bekänna Kristus. Vi ser ju hur världen och djävulen är fientliga mot Guds ord, i synnerhet påven använder all sin makt för att trycka ner ordet med våld. Då måste de gudfruktiga herdarna lida, och en del av dem ge sitt liv för det.
Därför behövs här gudfruktiga och trogna predikanter, som genast följer Kristi exempel och också dör för lammens skull och vågar sin hals för ordets skull, eftersom de är befriade genom Kristi död. En sådan död räddar inte de andra. För räddningen kommer endast genom Kristi Jesu död. Men de andra blir ändå styrkta, och Gud blir prisad genom mitt blod och min död, och min nästa blir stärkt i tron genom det, även om han inte blir befriad från döden genom det. Det måste nämligen ha skett redan tidigare genom den ende och rätta Herdens, Jesus Kristi död, som det blivit ofta sagt.
Här finns också 'lejda' och vargar. I det första avsnittet, om tron, där är Mose, lagen, profeterna och alla människor 'lejda', hur gudfruktiga de än är. Ingen av dem kan ju skydda sig själv, för att inte tala om andra, mot vargen, djävulen och synden. Men i det här avsnittet, om kärleken, kallas de falska lärarna och tyrannerna för vargar, de som förföljer och dömer undervisningen. Den som är en gudfruktig kristen blir inte förskräckt när han ser vargen utan ger hellre sin kropp och sitt liv än att han låter sin nästa berövas Guds ord och den sanna kunskapen om Kristus. Så gjorde de heliga apostlarna och de kära martyrerna: de flydde inte utan sprang i vargens gap.
Så ska det alltid vara. Den som vill vara en predikant ska av hela hjärtat mena att han söker endast Guds ära och medmänniskans förbättring. Om han inte strävar efter endast det, utan vill beakta sin egen nytta eller skada i tjänsten, då ska du inte tro att han kommer att förbli länge. Antingen kommer han att fly skamligt och lämna fåren och springa sin väg, eller så kommer han att tiga och lämna fåren utan bete, det vill säga utan Guds ord. Det är de verkliga 'lejda', som predikar för sin egen nytta och girighet och inte nöjer sig med det som Gud ger dem dagligen till uppehälle som en gåva. Vi predikanter ska inte få mer av vår tjänst än mat och kläder. Men de som vill ha mer och som predikar för pengar och fördelar de är 'lejda' som inte bryr sig om hjorden. En gudfruktig predikant däremot ger allt, också sin kropp och sitt liv.
Det är den andra delen av undervisningen, om exemplet. Och det gäller inte bara dem som har kyrkotjänst, utan alla kristna. De ska alla bekänna Guds ord, och hellre mista kropp och liv än tvingas från ordet till avguderi. De vet nämligen att de har en Herde som har gett sitt liv för att också om de måste ge sina liv, så kommer de att få det tillbaka genom honom, och aldrig mer i evighet mista det.
Översättning utifrån Luthers Huspostilla (1962) och Luthers sämtliche Schriften (1910/1987), XIIIa, 552f.
Hela predikan i Huspostillan (1962) på www.logosmappen.net .