Jesus sade än en gång till dem: 'Frid vare med er! Som Fadern har sänt mig sänder jag er.' (Johannes 20:21)
"Det är fina ord med vilka Kristus överlämnar predikotjänsten till lärjungarna så att hans lidande och uppståndelse kommer till sin egentliga tillämpning och användning. Om det utanför predikotjänsten stannade vid bara själva berättelsen, så hade den inte varit till någon nytta för oss. Det ser man i påvekyrkan: där har man berättelsen korrekt och bra liksom vi har den, men eftersom man inte tillämpar den i predikotjänsten, som Kristus befaller här, så blir den utan frukt, som om det hade varit till exempel Didrikssagan. Den kan man höra och lära sig, men det ger bara kunskapen. Därför hänger det på att man rätt tillämpar berättelsen om Kristi lidande och uppståndelse.
Men det sker på det sättet som Herren predikar om här: 'Som Fadern har sänt mig sänder jag er.' Och hur Fadern har sänt Kristus det lärde den helige Jesaja långt tidigare: 'Herren Guds Ande är över mig, för Herren har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de ödmjuka. Han har sänt mig att förbinda dem som har förkrossade hjärtan, att utropa frihet för de fångna och befrielse för de bundna, 2 att förkunna ett nådens år från Herren. ' (Jesaja 61:1-2a) Det är befallningen som Kristus sändes med. Och nu säger han att han sänder sina lärjungar på samma sätt som han blev sänd, vidare till världens ände med exakt samma predikan som han predikat. Befallningen och sändningen gäller alltså endast undervisningen, som lärjungarna ska ge om Kristus, alldeles så som han undervisat i världen.
Vad det är för undervisning säger Jesaja med fina, härliga, klara ord, att Kristus är smord och sänd för att trösta de förskräckta, försagde och missmodiga hjärtana. En predikan som gör något annat är inte Kristi sanna predikan. Kristus har med säkerhet inte befallt den, utan den är en Mosepredikan. Mose predikar nämligen på det sättet att de förskräckta och missmodiga hjärtana blir ännu mer förskräckta och försagda. Den predikan däremot som tröstar de eländiga kallas Kristi predikan. Kristus måste komma med en ny befallning, eftersom hans gärningar var nya gärningar som aldrig tidigare utförts i världen, nämligen att Guds Son har lidt och uppstått igen från de döda. Alldeles som Jesja profeterar om Kristi undervisning, så hör vi också från Kristus själv. Evangelistens och hans ord lyder:
Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: 'Ta emot den helige Ande! Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden.' (Johannes 20:22-23)
Det är den sanna andliga ordningen, som man ska hålla så långt skild från den världsliga ordningen som himlen är skild från jorden. De som ingår i denna andliga ordning är sanna kungar, sanna furstar, sanna herrar, som måste styra. Men se nu och lär hur den ordningen är avgränsad och hur långt den sträcker sig. Nämligen, som orden klart lyder, så långt som världen räcker — och ska ändå inte ha med något annat att göra än med synderna. Den ska inte ha något att göra med pengar eller varor, med ekonomin eller något som hör till ekonomin. Med sådant världens kejsare och kungar, furstar och herrar syssal, ordna och sköta till det bästa för den gemensamma nyttan och freden. Den andliga ordningen däremot är inriktad endast på synderna. Där synden tar vid, där tar också den andliga ordningen vid, annars inte.
Man ska akta sig för att blanda ihop dem, som påven och hans biskopar gjort, som har använt den andliga ordningen på det sättet att de blivit herrar också i världen som kejsaren och kungar måst böja sig för. Det har Kristus inte befallt sina lärjungar och inte sänt dem till den världsliga ordningen. Han har gett dem predikotjänsten och makt över synden. Så har predikotjänsten sin egen definition, nämligen att predika evangelium om Kristus, och förlåta de sönderslagna, förskräckta samvetena synden, men hålla kvar och binda synderna för dem som inte vill ångra sig och som är självsäkra.
Bibelställen:
Jesaja 61:1-2
Översättning utifrån Luthers sämtliche Schriften (1910/1987), XIII, 540f (Die Haus-Postille nach Veit Dietrich), KN.
En annan predikan för Första söndagen efter Påsk i Luthers Huspostilla (1962).