"Det är ett utmärkt evangelium, som man inte hittar någon annanstans i Bibeln, om domen som fälls över människorna efter det här livet. Det är onödigt att debattera om det är en berättelse eller en liknelse. När Kristus beskriver de två personerna, bådaderas liv och domen som fälls över dem efter döden, hur den rike plågas i lågorna medan Lasarus gläds, så är vi tvungna att tro att det skedde så. Och vi måste också tro att en likadan dom fälls över alla som liknar antingen den rike mannen eller den fattige Lasarus.
Herren ställer ju fram de här två exemplen för hela världen: den rike och den fattige Lasarus. Det första exemplet med den rike, som levde här en kort tid i fröjd och glädje och på andra sidan är förlorad och i evig sorg; och det andra med Lasarus som levde här en tid fattig och eländig men är där evigt rik och salig. Måtte var och en lära sig att följa exemplet. För båda delarna behövs att man har korrekt information och följer den - om inte, så är det eviga livet förlorat.
Det betyder att den som är fattig och eländig här på jorden som Lasarus, han får lära sig att inte irritera sig på sådana eländiga förhållanden, eller hämta sin tröst från det här begränsade livet, utan att hoppas på det kommande och eviga.
Ingen kristen ska nämligen tro att Gud har glömt henne eller är mot henne, när det går dåligt för henne. Gud är nämligen sådan att han går efter sina barn med riset som en god far, för att de genom straff ska bli förmanade och hindrade från synder - annars skulle de bli säkra och stanna i synden utan straff. Därför ska en kristen inte bara inte irritera sig, utan börja lita på att Gud har henne kär, tänker på henne och vill hennes bästa. Så säger ju den vise: den Herren älskar tuktar han likt en far den son han har kär. (Ordspråksboken 3:12)
Det är ett stort misstag om du tänker mäta Guds godhet och nåd bara efter hur det går för dig här på jorden. Det är visserligen sant att pengar och egendom, en frisk kropp och liknande är Guds gåvor och välsignelse, men en välsignelse som inte är evig. Man måste ju ändå till sist lämna pengar och egendom och allt efter sig. Dessutom hänger den olyckan med, att välsignelsen på grund av vår syndiga natur blir orsak till många synder, om man inte medvetet lever i respekt för Gud och noggrant observerar Guds ord.
Man ser att Gud lägger många slags kors och prövningar, sjukdom och annan olycka, på rika människor. Inte bara därför att de har förtjänat det genom de synder de gjort, utan därför att Gud vill hindra kommande synder och på sätt hålla dem i respekt för sig. Annars skulle de utan prövningar dag för dag avta i bönen, tron och fliten med Guds ord, tills de helt kom bort från det.
Den sanna, högsta och bästa välsignelsen, där man verkligen kan och bör känna igen Guds godhet, är inte materiell egendom utan den eviga välsignelsen, att Gud kallar oss till sitt heliga evangelium, där vi hör och förstår att Gud för sin Sons skull vill vara nådig mot oss, förlåta synder och göra oss evigt saliga; därtill vill han också nådigt beskydda oss här mot djävulens och världens tyranni. Den som på allvar reflekterar över den välsignelsen kommer att lägga mindre vikt vid att han skulle sakna materiell välsignelse, om han vore fattig, sjuk, föraktad, ha otur aoch möta allt slags motgångar - han behåller ändå alltid mer än han förlorade. Har han inte pengar och egendom så vet han ändå att han har en nådig Gud; är kroppen svag och sjuk, så vet han att han är kallad till det eviga livet och har löfte om det i dopet och Guds ord. Och på samma sätt med andra prövningar och bördor. Det får gå med honom hur den käre Gud vill, så har hans hjärta alltid den trösten: en liten tid, så blir det bättre, och bättre på det sättet att ingen kommer att ta min glädje från mig. Jag har nämligen genom Kristus en nådig Gud som är min Far, som kommer att insätta mig i det eviga arvet genom Kristus.
...
Översättning utifrån
Luthers Huspostilla (1962), och Luthers sämtliche Schriften (1910/1987), XIII, 698f. KN
Hela predikan i Huspostillan (1962) på www.logosmappen.net .