"Den helige Ande gav Simeon en stark känsla att gå till templet vid den tidpunkten – utan att han visste något om att barnet (Jesus) skulle komma just då. Den helige Ande uppenbarade för honom att just det barnet är Frälsaren, det kunde han inte veta av sig själv. Då han nu genom Den helige Andes uppenbarelse förstod att det här barnet är Frälsaren som Gud sänder, och Israels tröst som han väntade på, då började han sjunga och profetera med glädje: 'Herre, nu låter du din tjänare gå hem i frid, så som du har lovat'
Det låter som att han tidigare hade fått besked av Den helige Ande att han inte skulle dö förrän han sett Frälsaren. Då han nu höll honom i armarna, och Den helige Ande hade sagt i hans hjärta att barnet är Frälsaren, då var han nöjd och beredd att dö, eftersom han nu hade sett Frälsaren. Så skarpa är trons ögon, att de ser ett så enkelt, fattigt och föraktat barn, och tror att det är om det som så stora ting har förutsagts. Det trodde ingen om det barnet, utom möjligen Maria och Josef. Det var ju mot allt förnuft och natur det som den gamle Simeon såg: det barnets rike och alla de under och gärningar som det kommer att göra. Allt det var otroligt och obegripligt för förnuftet.
Här ser vi hur det är med tron, som förlitar sig på det den inte ser och inte förstår. Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser. (Hebreerbrevet 11:1) Så måste också vi tro att vi äger Guds eviga barmhärtighet, att vi är befriade och ska bli befriade från döden, synden, djävulen och helvetet, och att vi ska leva evigt med Gud. Sådant tror inte naturen eller förnuftet. Det säger att det ju vore väl om det var så. Men tron gör och tror mot vad naturen och förnuftet känner. Det är märkligt att säga att jag ska tro och anse att jag vilar i Guds händer, när jag samtidigt ligger i djävulens käftar, känner döden och synden. Ändå ska jag säga: varken synd eller död kan skada mig. Som Paulus säger: Vi är döende men lever. (2 Korintierbrevet 6:9) Och vidare: Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: 'För din skull dödas vi dagen lång, vi räknas som slaktfår.' Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre. (Romarbrevet 8:35–39)
Eftersom Simeon hade en rätt tro höll han detta arma fattiga barn för hela världens kung och frälsare, vilket ingen naturlig människa någonsin skulle göra. Se nu hur livad och modig tron gör honom! Denna uppfattning som Simeon hade om barnet gör honom så djärv att han sade 'nu låter du din tjänare gå hem i frid', det vill säga, härefter fruktar jag inte längre, varken synd, död eller helvete, jag är helt dränkt i tron. Varför är du då så glad, käre Simeon? Jo:
För mina ögon har sett din Frälsare
Till det yttre dör jag, men den inre tron uppslukar döden. Jag har tagit emot Frälsaren med ögonen, han som tar bort synd, död och helvete. Därför, om du vill dö frälst och lycklig, lär dig då noga denna vers: att Kristus, din Frälsare, har tagit bort all din vedervärdighet, han som du har sett genom tron, en syn som gör dig trygg inför all synd och död, som är borttagna och övervunna genom Kristus. Vi ser alltså, att endast tron övervinner synden och döden. Därför är jag så glad, därför dör jag så lycklig, säger Simeon, jag har sett din Frälsare, det vill säga jag känner Kristus, och det är nog för mig, och det räcker också för alla andra. Han fortsätter:
Som du har berett inför alla folk
Det betyder att han ställs fram för alla folk genom predikan, att han blir ett ljus för alla hedningarna, och att hela världen lyses upp genom Kristus – det gläder jag mig över. Simeon är inte avundsjuk utan önskar av hela hjärtat och gläder sig över att hedningarna ska bli omvända. Djävulen har lagt ett skynke för deras ögon – det har Kristus tagit bort. Han blir också härlighet och lov för folket Israel. Det är judarnas ära att Kristus är född av dem, och att de allra största helgonen, patriarkerna, profeterna och apostlarna som har haft Den helige Ande i överflöd, kommer från dem. Kristus säger om det: Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna. (Johannes 6:22) Paulus skattar också judarnas fördel högt: Stor nytta på alla sätt. Först och främst att Guds ord har anförtrotts dem. (Romarbrevet 3:2)
Ett ljus med uppenbarelse för hedningarna och härlighet för ditt folk Israel.
De första orden syftar på hedningarnas blindhet, och Simeon önskar dem upplysning och omvändelse. De följande orden syftar på den ära och berömmelse som kommer att uppstå för det judiska folket genom Frälsaren. Alltså sammanfattar denna sång, som kallas Nunc dimittis, de två delarna i den kristna existensen: tron, genom vilken vi känner igen Kristus som vår saliggörare, som tar bort synd och allt ont och ger oss saligheten, där vi har nog. Efter det innehåller den också kärleken, nämligen att vi ber, önskar och vill av hjärtat att de andra också ska bli upplysta och lära känna Kristus och så bli frälsta tillsammans med oss. När vi tänker över de här två delarna i sången då har vi sjungit Nunc dimittis rätt."
Bibelställen:
Hebreerbrevet 11:1
2 Korintierbrevet 6:9
Romarbrevet 8:35-39
Johannes 6:22
Romarbrevet 3:2
Översättning KN från Kirchenpostille/ Evangelienteil, Luthers sämtliche Schriften, XI, 2155-2159.
En annan predikan för Kyndelsmässodagen finns i Huspostillan på www.logosmappen.net .