"I dagens evangelium lär vår käre Herre Kristus sina lärjungar och oss alla hur vi ska vara mot varandra och leva som kristna. När vi har börjat tro och nu kallas kristna eftersom vi har blivit räddade av Herrren Kristus från synd, död och all olycka, då ska också ett nytt liv följa när vi gör vad han vill se hos oss. Det nya livet sammanfattar Herrren i ett enda uttryck: Var barmhärtiga, så som er Far är barmhärtig.(vers 36)
Nu vet ju var och en mycket väl vad 'barmhärtig' betyder, nämligen att en sådan människa har ett vänligt, gott hjärta mot sin nästa, har medlidande med henne, och lever sig på allvar in i hennes nöd och olycka, gällande såväl själ som kropp, rykte eller egendom, och tänker på hur hon kan hjälpa, också i handling, villigt och gärna. Sådant hjärta ska ni ha till var och en, säger Herren, och inte en sådan barmhärtighet som syndarna och tullindrivarna har. De utövar också barmhärtighet mot varandra, älskar de andra, vissar generositet och vänskap, lånar åt de andra, men de gör de för att de får det samma tillbaka (Kristus undervisade om det i Lukas 6:32-35). Det är en skojarbarmhärtighet, som gör gott för att få gott, eller bättre, tillbaks.
Vi däremot, om vi vill vara kristna, ska vara barmhärtiga som vår Far i himlen: inte bara mot våra vänner, utan mot var och en, också mot dem som är ovänner och trakasserar oss, dem som vi lätt tänker inte är värda ett enda vänligt ord. ... Å, säger vi, vad bryr jag mig om den skojaren? Han har gjort det och det mot mig, jag kan hans dumma prat. Skulle jag hjälpa honom? Jag önskar löss åt honom. Så drar vår natur oss hela tiden till skojarbarmhärtigheten, som bara gäller våra förtogna, som gör skurkstreck tillsammans med oss. De andra bryr vi oss inte om.
Det är inte meningen, säger Kristus. Kom ihåg att vara barmhärtiga, så barmhärtiga som er Far, om ni vill vara kristna, också när nästan har gjort er illa. Annars kan ni inte vara hans barn, eller mina bröder, jag som har befriat er från synder och död med mitt blod. Det måste ni alla bekänna att ni har orsakat allt slags sorg och möda för er Gud och Far i himlen, inte hållit ett enda av hans bud, ja, överträtt dem alla, så att han skulle ha orsak nog att säga: Skulle jag offra min Son för sådana hopplösa skojare? Låt djävulen ta dem, djupast ner i helvetet. De respekterar ju mig inte, älskar inte eller tror på mig, ja, de föraktar, smädar och hatar mig, svär och förbannar med mitt namn, förföljer och förkastar mitt ord, är olydiga mot föräldrar och myndigheter, de är mördare, äktenskapsbrytare, tjuvar, girigbukar, ockrare, menedare, och i summa: de gör allt ont, därför låt dem fara dit de hör hemma! Det kunde Gud säga också till er, säger Kristus, men han gör det inte. I ställer överser han med all er ondska och är god och nådig, ger inte bara kropp och liv, mat och dryck, hustru och barn, utkomst och allt nödvändigt för detta livet - utan också sin Son och det eviga livet.
Sådan barmhärtighet ska ni också lära er. Om nu någon har sårat dig och gjort vad du inte vill, vad är det jämfört med vad du så ofta och svårt har gjort mot Gud? Om nu Gud har en så stor barmhärtighet att han har skänkt sin enfödde Son till sina fiender för att de ska bli befriade från synden och döden, och skänker därtill själ, kropp, egendom och allt vi behöver, då han med rätta kunde sända straff, ja hagel, åska, blixtar och helveteseld och allt slags olycka - så lär dig av det här exemplet att säga: även om den eller den har sårat mi så djupt att jag kunde önska honom död, så vill jag ändå inte göra det. Det skulle vara bara en hednisk och inte en kristen barmhärtighet. Om han har gjort orätt och illa mot mig - vem vet om jag inte förtjänat det? Därför vill jag inte hämnas på honom när han behöver min hjälp. Jag ser ju att han behöver hjälp och jag kan hjälpa. Så gör ju min Far i himlen med mig.
Man ser hur mycket brott och övermod jordbrukarna begår överallt. Om det kan ta ut ett högt pris för sina varor på torget, så gör de det. På samma sätt går det till i städerna. Var och en samlar pengar, frossar och kalasar, ljuger och bedrar varandra där det bara går. ... En kristen ska säga: vad rör det mig om de är onda? Det ska inte få mig att också bli ond. Jag vill göra som ett gott träd: när man plockar årets frukter, så bär det nya frukter efter ett år, och klagar inte över det. Så vill också jag göra. Om jag har gjort gott mot dig tidigare, och du är otacksam och i stället gör illa mot mig, så ska du inte påverka mig så att också jag blir ond. Är du ett törnsnår som bara kan sticka, så var det jag tänker inte bli det samma, utan vara en god, fruktbar vinranka som bär goda druvor. Så gör också min Far i himlen.
Översättning utifrån
Luthers Huspostilla (1962), och Luthers sämtliche Schriften (1910/1987), XIIIa, 736f.
Hela predikan i Huspostillan (1962) på www.logosmappen.net .