"Detta evangelium är en hög och svår undervisning om trons verkliga kamp och dödsångest inför Gud. Den ska lära oss att ingenting får avskräcka oss från att ropa och be till Gud, också när han säger nej. Så är det i dödsnöd, då djävulen är aktiv och rör om överallt så att vi inte kan tänka annat än att vår Herre Gud inte vill ha oss. Då är det förskräckligt, när de svarta tjocka molnen skymmer och täcker den kära ljusa solen. Då är det nöd över all nöd.
Denna kamp målas upp här för oss med den stackars kvinnan, som inte bara hade det mot sig vem hon var, utan också allt annat var så mot henne att det inte kunde vara värre. Först av allt är hon ickejude, vilket gör saken svår till att börja med; hon är inget Abrahams barn, inte av hans folk, och har därför ingen rätt att be om något här; hon är utlänning. Det borde ju ha slagit ner henne så att ha skulle säga: Varför skulle jag be? Det är förlorat. Orsak: Jag är en ickejudisk, utländsk kvinna. Men Kristus är en jude och sänd till judarna.
Skulle vi få en sådan våldsam stöt i hjärtat skulle vi bli liggande och glömma bönen. Det är nämligen inget skämt när samvetet står där och säger: Du hör inte till dem som ska be, du hör inte till Kristus. Låt Paulus och Petrus be, dig hör Gud inte. Du har ingen tro, du är kanske inte utvald, du har inte förutsättningar för något så stort som att komma inför Gud och be honom om något. Med sådana tankar kan djävulen få oss i förtvivlan. Det är nämligen en mycket svår stöt.
Se nu därför på den här kvinnan och lär dig att göra som hon gör i det läget. Hon går fram och ser inte, är liksom andligt blind, tänker inte på det, att hon är ickejude och han är jude. Hennes förtroende och hjärta för Kristus är så stort att hon tänker: Han kommer inte att lämna mig. Med en sådan tro tar hon bort det att hon är ickejude. Det skulle en annan utan tro inte ha gjort, han skulle ha tänkt: Du hör till djävulen, det tjänar ingenting till att du ber. Sedan skulle han aldrig ha bett. Den som inte tror, kan inte be. Kvinnan däremot låter sig inte rubbas, debatterar inte med sig själv "Du hör inte till huset, du är en utestängd ickejude, du är inte värd att stå på jorden."
Det är en hård och svår anfäktelse när djävulen bökar i hjärtat och säger: Varför håller du på och ber, du hör till mig. Förbanna Gud bara, det gör det samma. Du kommer ju inte att bli räddad. Sådana djävulstankar kan hindra ett otränat hjärta från att alls be, och i stället falla i förtvivlan.
Därför är den här berättelsen skriven för vår skull, så att vi inte tappar fotfästet om den onde fienden vill säga oss: Du är ingen kristen, din bön tjänar ingenting till. - Nej, bry dig inte om det, utan säg: Jag är vem jag är, det frågar jag inte efter. Jag är förvisso en syndare, men jag vet att min Herre Kristus inte är syndare, utan rättfärdig och nådig. Där vill jag med förtroende be och ropa till honom, utan att se åt sidorna. Jag har inte tid att debattera nu om jag är utvald eller inte. Men det vet jag, att jag behöver hjälp. Därför kommer jag och ber ödmjukt om den."
Ur Luthers Huspostilla, den svenska texten från 1962 språkligt bearbetad utifrån Luthers sämtliche Schriften, XIII, 254-257
Hela predikan på www.logosmappen.net .