"Nu är det inte tillräckligt att man känner till själva berättelsen om Jesu uppståndelse. Man behöver också lära sig vad den betyder för oss och hur vi tillämpar den på oss själva. Om det vill vi säga litet nu. Också om man skulle predika över den varje dag ett helt år, så kunde ingen predika det till slut, ingen kunde lära sig tillräckligt, så rikt är innehållet i berättelsen.
Om vi vill förstå hur vi tillämpar vår Herre Jesus Kristi uppståndelse så måste vi föreställa oss två olika bilder. Den ena är den sorgliga, eländiga, skamfyllda, jämmerliga, blodiga bilden, som vi hörde på Långfredagen, då Kristus hänger mitt mellan mördarna och dör i stor smärta. Den bilden, som ni hörde, ska vi se på utan att tvivla i hjärtat på att allt skedde för våra synders skull, att han, den rätte och eviga Prästen, ville ge sig själv som ett offer för våra synder och betala för dem med sin död. Det ska varje människa veta, att det är hennes synder som har sårat och misshandlat Kristus så, och att hans lidande inte är något annat än dina och mina synder. När vi tänker på eller ser den sorgliga och blodiga bilden, ska vi därför inte tänka annat än att vi där ser våra synder. Men det vore förskräckligt om den sorgbilden skulle förbli för alltid.
Men på samma sätt som vi i trosbekännelsen låter de två artiklarna ytterst noga följa på varandra: Kristus korsfästes, dog, begravdes, steg ner till helvetet, och uppstod på tredje dagen igen från döden — så ser man att sorgbilden inte stannar länge. Före tre hela dagar passerat hämtar Kristus med sig en annan, skön, frisk, vänlig och glad bild. Detta för att vi säkert ska lära oss den trösten, att inte endast vår synd är utplånad och dödad genom Kriosti död, utan att vi genom hans uppståndelse ska bli rättfärdiga och evigt räddade. Som Paulus skriver: 'Kristus utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.' (Romarbrevet 4:25) Och vidare: 'Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är fortfarande kvar i era synder. Och i så fall är de som insomnat i Kristus förlorade. Om det bara är för detta livet vi har vårt hopp till Kristus, då är vi de ömkligaste av alla människor.' (1 Korintierbrevet 15:17-19) På samma sätt som synderna tidigare hängde runt hans hals och fäste honom på korset, så ser du nu i denna andra bild att han inte längre har någon synd utan endast rättfärdighet; ingen smärta eller sorg, utan bara glädje; ingen död, utan endast liv — och ett evigt liv som går långt, långt utöver det har timliga livet. Över den här bilden ska vi med rätta glädja oss."
Bibelställen:
Romarbrevet 4:25
1 Korintierbrevet 15:17-19
Översättning utifrån Luthers Huspostilla (1962), och Luthers sämtliche Schriften (1910/1987), XIIIa, 510f.
Hela predikan i Huspostillan (1962) på www.logosmappen.net .