Vers 1—2 Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen. När han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter blev han till slut hungrig.
"Efter Kristi dop, där han kallades och fick offentlig auktorisering genom Faderns ord att han ska vara Läraren, blir han nu utsänd att utföra det uppdrag han tagit emot. Men först måste han frestas och prövas som om han först skulle behöva undervisas – som exempel för oss! – så att han inte skulle ta sig an en så stor sak nyomvänd och oprövad, och sedan inte hålla ut i tro på Gud. Det varnar Paulus för gällande ”församlingsledare och -tjänare”: Han får inte vara nyomvänd så att han blir högmodig och faller under djävulens dom. (1 Tim 3:6 och vers 10) De nyomvända brukar ju vara tappra och underskatta stora verk, men sedan falla och lämna sin tjänst. Kristus prövas tre gånger och bevisar sig värdig:
Vers 3—4 Då kom frestaren fram och sade till honom: "Om du är Guds Son, så befall att de här stenarna blir bröd." Jesus svarade: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun.”
Den första prövningen gäller om han kan lida hunger eller fattigdom för Guds skull, eller om han värdesätter brödet eller ordet högst och strävar efter det. Det är nämligen nödvändigt att en kristen, särskilt en lärare, accepterar risken att bli fattig och förlora sin egendom.
Här segrar Kristus, och lär oss segra, för Gud är viktigare än maten. Gud är ju inte bukens, utan livets Gud, vilket han bevisar med ord av Mose: Han ville lära dig att människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Herrens mun. (5 Mos 8:3) Därför har människan livet, inte bara kroppens liv av brödet, utan såväl detta som det tillkommande livet i ordet eller i Gud. Detta är frestelsen till girighet och till jordiska bekymmer, så att man glömmer Guds ord.
Vers 5—7 Då tog djävulen med honom till den heliga staden och ställde honom på tempelmurens krön och sade: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner! Det står ju skrivet: Han ska befalla sina änglar, och de ska bära dig på sina händer så att du inte stöter din fot mot någon sten." Jesus sade till honom: "Det står också skrivet: Du ska inte fresta Herren din Gud."
Den andra frestelsen är en andlig frestelse, att fresta Gud. Den är något mycket djupt som inte vem som helst har förutsättningar att förstå, därför behandlar jag den helt kort här. Vi kan tala här om det uppenbara sättet att fresta Gud, nämligen att man inte ska göra något som Gud inte befallt och inte heller gett förmågan att göra, samtidigt som man påstår att allt är möjligt för den som tror.
På samma sätt som frestaren i den första frestelsen angriper tron genom tvivel på grund av bristen på bröd och annat nödvändigt, så angriper han nu tron genom övermod i sådant som man inte har, och som Gud inte heller har befallt. Som att till exempel vilja ha sin utkomst men inte vilja arbeta för den, utan förvänta sig utkomst av tron. Eller förvänta sig ett hus av tron utan arbete, eller något annat liknande. Liksom munkarna vill leva avhållsamt i tron att Gud ska ge dem det, samtidigt som de föraktar äktenskapet. Eller om man utan Guds befallning i övermod ville börja ett krig i tron, utan stridskrafter eller armé, och förvänta sig seger.
Vers 8—10 Sedan tog djävulen med honom upp på ett mycket högt berg och visade honom världens alla riken och deras härlighet, och han sade till honom: "Allt detta ska jag ge dig, om du faller ner och tillber mig." Då sade Jesus till honom: "Gå bort, Satan! Det står skrivet: Herren din Gud ska du tillbe, och endast honom ska du tjäna."
Den tredje frestelsen är frestelsen till fåfäng ära och världslig makt, huruvida någon som kunde få rikedom och makt väljer ordet framom ära och inflytande. Här längtar nämligen naturen efter ära, beröm och namn lika mycket som den är ängsligt mån om buken i den första frestelsen.
Det är en stor frestelse, som man tydligt ser hos påven, biskoparna, furstarna, kungarna och folk som skryter med andlighet, hos svärmare, och alla som vill ha ära och makt i världen och avskyr korsets skam, och som vill dra in i himmelens härlighet med världens härlighet.
Vers 11 Då lämnade djävulen honom, och änglar kom fram och betjänade honom. Efter att de här frestelserna är övervunna kommer trösten, att änglarna hjälper och betjänar dessa kämpar, de låter oss förstå att de understöder oss i sådana strider och gläder sig över vår seger.
Bibelställen:
1 Tim 3:6 och 10
5 Mosebok 8:3
Översatt från Luthers korta kommentarer till Matteusevangeliet, Luthers sämtliche Schriften, VII, 12-15, KN.
Huspostillans predikan över samma text på www.logosmappen.net .