"Dagens evangelium har två delar: den första, om den spetälske mannen som Herren gjorde ren, och den andra, om officeren som hade en sjuk tjänare. Evangelisten berättar att Kristus gjorde de två undren genast efter den långa predikan på berget (Bergspredikan, Matteus 5-7). Så skulle det gå till, att han först predikade och sedan vittnade för sin predikan med ett under, så att var och en kunde dra slutsatsen att predikan var sann och inte falsk, och så lättare kunde tro.
Vi behöver inga under, Gud ske lov, för läran är redan så omvittnad genom under, att ingen behöver tvivla på den. Men det är ändå så, att det är nödvändigt, särskilt för dem som förkunnar, att de inte bara kan tala som kristna, utan också leva som kristna, och så vittna för läran genom sitt handlande, och visa sin tro. Guds rike består ju inte i ord utan i kraft, som sankt Paulus skriver (1 Kor. 4:20). När alltså läran och livsföringen harmonierar, då växer frukt. Och omvänt stör det alla när livsföringen är dålig och inte stämmer med läran.
Men vi får inte se de två undren här endast som vittnesbörd för läran, utan också som exempel på tron och kärleken (eftersom det är sådana under som går över all mänsklig kraft och förmåga, måste förnuftet för sin del dra slutsatsen att ingen kan utföra sådana tecken om inte Gud är med honom; det gjorde Nikodemus, Joh. 3:2). Vem ser inte hur vänligt hjärta vår käre Herre Kristus har, när han låter sig kallas med ett enda ord och hjälper där hela världen inte kan hjälpa. Det är ett tydligt tecken på att han vill väl med fattigt, sorgset, eländigt folk - annars skulle han göra som vi gör när vi är olustiga och irriterade och man ber oss om något: då har vi inte ett gott ord till någon. Så gör inte Kristus. Den spetälske hade knappt öppnat munnen så är Kristus där, rör vid honom, och säger att han gärna vill hjälpa honom. Och hjälper honom också.
Sådan välvilja ska inte bara sporra oss att söka hjälp hos honom i vår nöd - han kommer inte att lämna oss när vi hoppas på hans hjälp - utan den ska vägleda oss att visa likadan kärlek och vänlighet mot vår nästa, och det endast med tanke på lydnad mot Gud och vår nästas behov, och att hjälpa honom, liksom Kristus gör. Kristus söker ju varken beröm eller ersättning när han hjälper, utan ser endast till att den stackars människan behöver den hjälpen, och att det blir till Guds ära och så förverkligar lydnaden mot Gud.
Du tjänar inte Gud när du gör gott mot någon och väntar dig att få en gentjänst av honom så att du får tillbaka det goda; då tjänar du dig själv. Den som däremot vill tjäna Gud och sin nästa på rätt sätt, han ska inte tänka på sin nytta, utan endast på nöden som är där, och att Gud vill ha det så, och har befallt att man inte ska lämna en nödställd nästa i sticket - också om man inte får ett halmstrå som tack, utan bara otacksamhet. Det ser vi i en annan berättelse där Kristus gör tio spetälska rena, och bara en kommer tillbaka för att tacka honom för välgärningen, de nio andra såg han aldrig. (Lukas 17:11-19) Det är inte möjligt att Kristus inte skulle ha mött sådan otacksamhet tidigare. Men trots sådan otacksamhet hjälper han dem när de ber honom, och lämnar det övriga åt Gud."
Bibelställen:
1 Kor. 4:20
Joh. 3:2
Lukas 17:11-19
Den svenska texten språkligt bearbetad utifrån Martin Luther, Huspostillan (1962) och Luthers sämtliche Schriften, XIII 164-166.
Hela predikan finns på www.logosmappen.net .